Björnstad av Fredrik Backman

Jag är inte Fredrik Backman-frälst. Jag läser sällan hans krönikor och blev inte förälskad i Ove. Jag såg den på film, men den fångade mig inte. Så när folk började hajpa om den här boken, Björnstad, så var jag inte särskilt intresserad. Men sen tipsade en vän till mig om den, och hon brukar ha koll på vad jag gillar. Hon skickade också ett foto på en av sidorna där det pågick en feministisk debatt. Då blev jag lite intresserad. När jag ett halvår senare (typ) såg att den fanns på bokrean så tänkte jag äh, vafan, och slog till.

IMG_6343

Jag är fortfarande inte såld eller frälst, men jag får erkänna att det här är en bra bok som sätter tänderna i brännheta frågor. Vem är det ideala offret för ett sexuellt övergrepp? Vem är den ideala förövaren? Till och med när det handlar om tonåringar så spelar kändisskap roll. Speciellt i ett litet samhälle där alla vet vem alla är. Vem är populär, vem är inte? Vem hejar allmänheten på? Den som älskar hockey i en hockeystad – eller den som föredrar gitarren?

Angeläget ämne, som ni förstår. Men alla klyschorna som Backman använder skaver i mig. Hade det varit enstaka hade de kunnat berika läsningen – men nu kommer de så ofta att det känns som om jag läser Ranelid snarare än en vass krönikör. Jag hade önskat att språket var mer verkligt, mer rått, rakt på och inte lindade in så mycket. Det hade berört mig mer.

Men med det sagt. Det var en bladvändare, jag läste den gärna, men den kommer troligen inte sätta särskilt djupa spår i mig.

Inkluflera – inkluderande medlemsrekrytering av Niklas Hill

”Börja med att inse att alla inte är som du när du planerar ett event eller liknande.” s. 105

Författaren bakom denna pärla heter Niklas Hill och är historiker och samhällsvetare som tidigare skrivit ett antal böcker om föreningsutveckling. Tyvärr var det inte ett namn som jag kände till innan jag läste just denna bok, jag har nämligen tyckt att föreningsböcker har varit så mossiga när jag ramlat över dem. Tur att jag fick den bilden omkullkastad.

Denna gången har Niklas Hill riktat in sig på inkludering vid rekrytering av nya medlammar. Boken är lätt i handen och innehållet är luftigt och lättläst. Det ska nämligen inte kännas omöjligt att jobba med inkludering, menar Hill. Därför ger han här sina bästa handfasta tips på hur du kan skapa en mer välkomnande organisation. Varje avsnitt avslutas dessutom med en intervju med någon som dagligen arbetar med till exempel normkritik och tillgänglighet, vilket ger de teoretiska delarna en viktig verklighetsförankring. Denna bok kan ge en nyttig introduktion för nybörjaren i området men kan också vara en välbehövlig påminnelse till den som är van föreningsmänniska.

IMG_6349

Jag har försökt jobba med mångfald och inkludering inom ideell sektor, med blandad framgång. Många gånger för att det ses som en sidogrej, något som en kan hålla på med om en har ett intresse. Då önskar jag att jag hade haft några av Hills formuleringar att använda i argumentationen om motsatsen.

”Vi måste erkänna att mångfaldsarbete är organisationsutveckling och kärnverksamhet och finansiera därefter.” s.42

Och för de som behöver höra att de vinner något för att de ska palla göra något (så tröttsaaaamt), så finns det argument även för dem.

”En större förankring i hela befolkningen skapar bättre förutsättningar för att påverka samhället. Dels för att organisationen då får fler kanaler för att nå ut med sitt budskap. Och dels för att det ju är medlemmarna som bestämmer vilka frågor organisationen driver och på vilket sätt. Om det finns en mångfald bland de förtroendevalda kommer föreningen bli en mycket mer relevant aktör i samhällsdebatten och få större genomslag för sina frågor” s.53

Så. Kan alla bara fatta att mångfald är en bra grej nu? Bra. Tack. Och normkritik är också viktigt, såklart. Att prata om normer och synliggöra dem. För annars:

”Oreflekterade normer kan leda till ett dåligt bemötande på individnivå.” s.78

En stor del av boken handlar om tillgänglighet, något jag vill bli mycket bättre på. Tyckte den här synen på funktion var bra formulerad.

”Alla människor har funktionsvariationer. Men samhället är anpassat till vissa funktionsvariationer: till exempel att kunna se, att kunna höra, att kunna gå eller att kunna äta gluten. Därför är det egentligen mer logiskt att tala om att bli funktionshindrad än att ha funktionsnedsättning. Hindren sitter i samhället, inte i kroppen.” s.96

IMG_6348.JPG

Ja, så mycket som jag citerat den här boken så förstår ni nog att jag tycker att den är läsvärd. Troligen kommer inte de som behöver läsa den som allra mest inte göra det. Men alla vi som brinner för mångfald och att vara inkluderande kan ju åtminstone läsa den så att vi har svar på tal när de tröttsamma replikerna börjar hagla på mötena.

 

Kaninhålet av Berit Viklund

Berit Viklund är en feministisk serietecknare som bland annat varit med och startat upp serienätverket Dotterbolaget. Kaninhålet är hennes debutbok. Jag är inte så inne i serievärlden och hade därför missat Berit Viklund fram tills nu. Vilken tur att det blev ändring på det. För det här är en jävligt viktig bok.

Kaninhålet handlar nämligen om den första men också destruktiva kärleken som kan innehålla både fysiska och psykiska övergrepp. Viklund skildrar skickligt hur fort det kan gå att ramla ner i ett djupt hål och hur svårt det är att klättra upp igen. Dialogen är verklighetstrogen och bilderna förmedlar mycket känsla genom till synes små detaljer.

IMG_6322.JPG

Dessvärre är det för många läsare lätt att känna igen sig i berättelsen men förhoppningsvis kan det leda till att fler vågar börja klättra upp ur kaninhålet. Det här är en angelägen berättelse i ett unikt format som bör läsas av en bred krets för att slå hål på fördomar och ge ökad förståelse om ett alltför vanligt samhällsproblem.

IMG_6323.JPG

Våld i nära relationer är inte alltid så tydligt och självklart dramatiskt som det skildras i film där kvinnor med små barn flyr i panik på natten. Våld i nära relationer kan också vara kontrollbehov, martyrskap och små subtila saker. Som att be om ursäkt och leka martyr tills du får som du vill. Att vända och vrida på din partners argument tills du får som du vill.

Det är så väl skildrat i den här serieromanen. Jag hoppas att många läser den och förstår allvaret i den. Tack, Berit Viklund för att du för fram den här berättelsen på precis det här sättet. Tack.

Enklaste & godaste smörgåstårtan!

Den här godingen har jag gjort till Djurens Rätt Helsingborgs årsmöten varje år sedan jag-vet-inte-när men den är önskad så jag fortsätter. Denna gången gjorde jag den dock till mitt eget födelsedagsfirande, men det går ju lika bra det. Fest som fest, liksom.

Du behöver: 
Bröd – om du vill göra en rund tårta behöver du sex hönökaka-halvor. Vill du göra en mer klassisk smörgåstårta i fyrkantig form så använd vanlig formfranska, två limpor, typ. 
En burk soltorkad tomat
2 dl solrosfrön
1 tub tartex
1 liten burk bostongurka
Majonnäs/soygurt
Grönsaker att pynta tårtan med

smörgåstårta (6).JPG

Gör såhär:
Gör först i ordning rörorna du ska ha i tårtan. Den första är superenkel, spruta ut all tartex i tuben i en bunke. Ös i bostongurkan. Rör om tills det är ordentligt blandat. Klar!

Röra nummer två kräver något mer ansträngning, men ändå inte särskilt mycket. Häll solrosfrön i en bunke. Häll i den soltorkade tomaten, ta med lite av oljan också. Mixa det hela med stavmixer, spä eventuellt med lite vatten beroende på hur tjock och svårmixad röran är. Den ska vara krämig och go, inte för torr.

Så, nu är rörorna klara, dags att lägga ihop tårtan. Om du använder formfranska, skär av kanterna på varje skiva och lägg ut på en bricka eller liknande till en botten. Bred på tartexröran, lägg ett nytt lager bröd utan kanter, sedan tar du tomatröran och avslutar med ännu ett lager bröd. Smeta sedan hela utsidan med majonnäs, soygurt eller liknande. Låt gärna stå i kylen över natten så den gosar ihop sig ordentligt. Men pynta inte med grönsaker förrän direkt innan servering, annars hinner de bli torra och tråkiga över natten.

Bra saker att pynta med är till exempel sallad på kanterna så att inga skarvar syns, gurkskivor, citron, tomat, dill, tångcaviar och annat gott! Smaklig spis!

smörgåstårta (1).JPG

 

Förlorade själar av Nadifa Mohamed

”I Sverige finns idag 60 000 somalier. Den här romanen är en nödvändig påminnelse om vad de har flytt ifrån.”

Så står det på baksidan av Förlorade Själar av Nadifa Mohamed och egentligen skulle jag kunna låta bli att skriva något mer och lämna det där. Men jag känner att jag ändå vill försöka skriva något efter att ha läst en så stark skildring.

Boken handlar om tre kvinnor som lever mitt under brinnande inbördeskrig i Somalia. Filsan är soldat, Kawsar är änka och Deqo är ett barn utan varken föräldrar eller hem. Tidigt i boken korsas deras vägar från deras vitt skilda liv och du som läsare både tror och hoppas att de ska korsas igen senare i berättelsen. Men tills dess får du följa dem var och en, deras vardag berättad rakt upp och ner. Det raka i berättandet förmedlar skickligt hur vi som människor anpassar oss till nya miljöer och situationer. Inbördeskrig blir vardag. Hur mänskligheten är kapabel till så mycket, både gott och ont, om den placeras i en lämplig kontext.

IMG_6279

Jag gillar berättelsen om Deqo allra mest. Hon är så stark, så full av vilja och överlevnadsinstinkt. Det här är en viktig bok. Smärtsam men också hoppfull eftersom den slutar med en så jäkla fin tanke från Deqo:

”Kriget och tiden i Hargeisa var bara en komplicerad prövning för att hon skulle uppnå det som hon alltid har velat ha: en familj, hur provisorisk den än må vara.”

Och på tal om familj. Här får ni en bild på Pelle som alltid vill vara med, även när jag fotograferar böcker.

IMG_6289.JPG

Chokladgröt

Gröt är förjävla tråkigt tycker jag. Men choklad är roligt. Så jag försökte kombinera dem och det blev faktiskt en helt ok frukost!

Du behöver:
2 dl havregryn
2 dl vatten
2 msk kakao
1 msk kokosolja
en nypa salt
en banan
mandelmjölk

Gör såhär: 
Blanda havregryn, vatten, kakao, salt och kokosolja i en kastrull. Koka upp och låt sjuda till en gröt med bra konsistens. Servera med mandelmjölk och skivad banan.

Skuggan av ett år av Hannah Richell

Den här boken har jag snappat upp i ett tips på ett instagramkonto tror jag. Någon sa att den var bra, jag tog den personen på orden och köpte den. Hade egentligen ingen aning om vad den skulle handla om eller ens vilken genre den tillhörde.

Men nu vet jag – det är en dubbelberättelse. Ni vet en berättelse där två personer berättar, i början  verkar det vara två vitt skilda historier men sen i slutet knyts allt ihop. Det är en ganska vanlig berättarform och emellanåt kände jag mig helt ärligt ganska less på det. Varför är det inte nog med en berättelse, varför måste en annan berättelse bakas in för att göra det intressant?

I den här boken handlar det om Kat och hennes vänner på 80-talet som bestämmer sig för att flytta ut i en stuga på engelska landsbygden i ett år. Det är denna historia som jag egentligen tycker är spännande. Emellanåt önskade jag att författaren hade utvecklat denna historia istället för att göra det till något spänningsdrama med dolda hemligheter. Den är intressant nog.

Men boken handlar också om Lila som trettio år senare får ett anonymt brev med nyckeln till stugan som Kat och hennes vänner bodde i. Porträttet av Lila är inte lika intressant som det av Kat, inte lika djupt utan helt ärligt lite intetsägande. Jag tror det är detta som gör att jag blir lite besviken varje gång ett av Kats kapitel är slut och jag måste läsa ett som är skrivet ur Lilas perspektiv.

Men i det stora hela så är boken ändå bra. Jag upplever att översättningen haltar något dock, för vissa ordval på svenska känns inte optimala för ett gäng ungdomar. Men det är trots allt en bladvändare,för  en vill ju veta hur allt hänger ihop. Men jag önskar att boken hade handlat om Kat hela tiden fram till slutet. En berättelse om ett år i en stuga, vad isolering från samhället kan göra med gruppdynamik. Utan det överdramatiserade ”30 år senare”, det blir lite som en clickbait fast i bokform. Som om berättelsen har fått dåligt självförtroende och måste hävda sig. Sorgligt egentligen.

Skuggan av ett år (2).JPG